In the rear with the gear

Jag sitter nastan langst bak i planet. Det brummar olidligt mycket, men jag har en hel mittrad for mig sjalv. Forsta timmarna ar det oavbruten uppassning av stewards, snack, swedish meatballs med potatismos som sitter fint framat 16.00 eftersom jag at frukost nie och inte har atit sedan dess.
De har ingen snus i giftshoppen ombord. Danskan jag fragar sager: Nei de kunne vi ikke blabla, det er kun i Sverige! Sen far vi en renklamma: Ikke noe svenskt snus, men vel en renklaemme, sager hon da.
Jag forsoker titta pa Casino Royale och fylla i Immigrationspapper samtidigt, och lasa i Calles Lonely Planet bok om Seattle. Klockan borjar narma sig midnatt svensk tid, det ar forstas sjukt ljust ute och totalt omojligt for mig att sova, vare sig jag har lurarna pa eller inte. Lyckas iaf falla i nagon sorts dromlik koma den nast sista timmen av flygningen.
Eftersom jag sitter i mitten ser jag knappt nagot under inflygningen, men nu senare har jag sett vad jag hade sett om jag kunnat titta ut genom fonstret. Riktigt imponerande berg pa bada sidor om staden, Olympics ut mot havet pa en halvo utanfor Puget Sound, och the Cascades inat fastlandet, med Mount Rainier som kronan pa verket. Downtown sticker forstas ut som en samling tokhoga hus pa en platt bit mark mellan en vik och en sjo som troligen sitter ihop med havet pa nagot satt.
Downtown ar dock ganska litet anda, jamfort med hur stockholms innerstad sprider ut sig. Mitt hotell ar kanske tio kvarter fran mitten pa skiten och det ar fem vaningar hogt och granntomten ar en groundlevel parkinglot som bara ar en betongplatta.
Efter javligt mycket strul pa flygplatsen, mestadels med immigrations och med att hitta en bussjavel som heter gray line, som gar in till downtown for typ $10, lyckas jag ta mig in till hotellet. Klockan ar nu typ tre pa natten svensk tid, eller 20 ungefar Seattle-tid. Jag gick upp 8. Jag har inte atit middag, och igentligen inget vettigt sen havregrynsgrot till frukost. Jag har inga kontanter. Jag letar upp en ATM, ser nagra uteliggare pa vagen, hor sirener tva ganger. Vidare till donken tre kvarter bort. Hinner traffa en pan-handler pa vagen.
- "Change!"
- "Sorry man..."

Gar och lagger mig helt utmattad i hjernan cirka fem pa morgonen svensk tid, eller typ 22 seattle-tid. Vaknar fyra pa morgonen, inte bra...